23948sdkhjf

Studie: Flera potentiella risker med nanorobotar

"Vi befinner oss i ett regulatoriskt vakuum" – Chalmersforskaren Rickard Arvidsson vill öppna upp en diskussion om regelverket kring nanorobotar.

Rickard Arvidsson, docent i teknikens ekonomi och organisation vid Chalmers tekniska högskola, har gjort en litteraturstudie tillsammans med forskaren Steffen Foss Hansen vid Danmarks tekniska universitet, DTU, för att gå igenom tidigare forskning om nanorobotar.

Nanomaterial kan delas in i passiva och aktiva nanomaterial. Det har hittills varit stort fokus på passiva nanomaterial såsom nanopartiklar, men Rickard Arvidsson vill nu även fokusera på aktiva nanomaterial, som nanorobotar.

Rickard Arvidsson tycker det är viktigt att utreda riskerna med tekniken så att man inte upprepar gamla misstag.

– Ett exempel är röntgentekniken som började användas i skoaffärer för att mäta fötter och även för att bränna hår innan man insåg hur skadlligt det var. Det skrivs väldigt lite om risker med nanorobotar. Vi har endast hittat ett fåtal studier där risker ens nämns.

Inom medicinen utvecklas nanorobotar till att angripa tumörer, för att lösa blodproppar och leverera mediciner till ett specifikt område i kroppen. Forskarna har tittat närmare på tre olika typer av nanorobotar där forskningen har kommit igång: nanospiraler, nanostavar och DNA-robotar.

– Vad vi såg så pågår det mycket forskning om nanorobotar inom cancerterapi för att använda dem för att förstöra tumörer. De används även till att transportera antibakteriella substanser och för visualisering av vad som pågår i kroppen, säger Rickard Arvidsson till MedTech Magazine. 

Nanostavar och DNA-robotar har kommit längst i utvecklingen för att leverera substanser till ett viss område i kroppen, berättar Rickard Arvidsson.

– Idag används nanorobotar endast på forskningsnivå och vissa varianter verkar mer lovande än andra. DNA-robotar har påvisat flest lyckade resultat i studier där målet är att döda tumörer. Nanospiralerna har visat svagare resultat i studier. De kan röra sig men har inte hittills visat någon medicinsk användbarhet.

I studien har forskarna identifierat risker med nanotekniken. DNA-robotar som utgörs av utomkroppsligt DNA kan i värsta fall utlösa immunologiska reaktioner i kroppen. En annan risk är att man förlorar kontroll över nanorobotarnas navigering. Det är vanligt att man också använder sig av till exempel UV-ljus för att styra robotarna vilket potentiellt kan orsaka hudcancer, berättar Rickard Arvidsson.

– För att förstöra en cancertumör använder man 1 000 nanorobotar så då är det viktigt att ha kontroll över dem. Ett annat problem är att man använder sig av ämnen som är giftiga till exempel silver, allergent nickel och andra material som kan vara problematiska.

Idag är regelverket kring nanorobotarna oklart. Det är till exempel oklart om de ska ses som en medicinsk eller som en medicinteknisk produkt. Rickard Arvidsson hoppas att deras studie öppnar upp en diskussion.

– Vi önskar att man kunde initiera en dialog om regelverk och lag med experter, forskare, producenter och läkemedelsbranschen. Idag är det oklart vilken lag som är tillämpbar. Just nu befinner vi oss i ett regulatoriskt vakuum vilket är olyckligt.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.08