Granskning
Att få en elrullstol förskriven i Region Östergötland är helt gratis, oavsett om den förskrivs av regionen eller någon av länets 13 kommuner. Det enda som brukaren själv bekostar är eventuella förbrukningsartiklar som en slang vid punktering.
I Region Värmland ser det annorlunda ut. Här betalar brukaren en egenavgift på 20 procent av hjälpmedlets värde vid förskrivningstillfället. För en elrullstol hade det kunnat bli en mycket hög kostnad, men tack vare högkostnadsskyddet på 1 450 kronor stannar summan där. Därefter kostar det 600 kronor per år att ha en elrullstol.
– Har man fler hjälpmedel från regionen så innefattas ju även dessa i högkostnadsskyddet. Avgifterna är politiskt beslutade, säger enhetschefen Tobias Nyåker i Region Värmland till Medtech Magazine.
I Region Örebro är modellen en annan. Här betalar brukaren 70 kronor i månaden för en elrullstol med motoriserad styrning, 840 kronor per år. Styrs den manuellt tillkommer därutöver en startavgift på 550 kronor.
I Region Sörmland gäller en avgift på 600 kronor per år och rullstol. Brukare i Region Uppsala får en elrullstol gratis, såvida den inte förskrivs via en av länets kommuner, då kan en avgift tillkomma.
Det här är bara några exempel, men de demonstrerar tydligt hur spretigt systemet är. Det finns mer eller mindre lika många modeller för hjälpmedelsavgifter som det finns regioner.
Sedan 2021 har Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen kartlagt hur avgifterna skiljer sig i landet. Det visade sig dock att underlaget blev för rörigt och därför har myndigheten nu pausat avgiftsstatistiken för att hitta en mer tillförlitlig modell, som Medtech Magazine nyligen berättat.
Linus Nielsen, ordförande i Hjälpmedelschefsnätverket, som är kopplat till Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), har förståelse för att det är svårt att få fram en helhetsbild.
– Varje kommun och region har ett eget beslutsmandat för vilka avgifter man tar ut. Tittar man på det nationellt så blir det spretigt eftersom huvudmännen arbetar med avgifter på olika sätt och organiserar sig olika, säger han.
Socialstyrelsen flaggar i sin statistik för att det råder frågetecken kring uppgiftslämnarnas, i det här fallet hjälpmedelscentralernas, möjlighet att lämna uppgifter om avgifter. Det är inte konstigt eftersom det sällan är hjälpmedelscentralerna som sätter eller tar ut de eventuella avgifterna, säger Linus Nielsen.
Det är oftast den förskrivande enheten som tar ut avgiften, och de i sin tur styrs av politiska beslut. Frågan hade därför behövt ställas till rätt instans i respektive kommun eller region.
– Ett förenklat och kort svar till varför det skiljer sig åt runt om i landet är det kommunala självstyretn. Respektive huvudman beslutar själv hur man lägger upp avgiftsmodellerna och finansierar hjälpmedelsförskrivningen. Beslut om avgifter som rör patienter går via respektive fullmäktige, säger Linus Nielsen.
Han säger att det i vissa regioner, men inte alla, finns hjälpmedelsnämnder. Även det är en organisatorisk fråga som respektive kommun och region har självbestämmande över. Nämnden kan ge rekommendationer för att få till en likriktning i ett län, men det är fortfarande upp till respektive fullmäktige att ta beslut om avgifter.
– Hjälpmedelsavgifter är kostnader för medborgare och väljare. Politiker vill ibland ha, och ibland inte ha, avgifter. Därför kan det också förändras mellan olika mandatperioder.
Vad krävs för att få ett mer jämlikt system?
– Man måste fråga sig vad man menar med jämlikt. I stället för att enbart kolla på hjälpmedelsavgifter kanske vi ska kolla på den totala avgiftsbördan för patienten. Att bara kolla på hjälpmedel blir att plocka det ur sitt sammanhang, säger han och fortsätter:
– Tittar man bara på hjälpmedlens avgifter så ja, då är det ojämlikt i Sverige. Men börjar man reda i det så har jag full förståelse för varför det ser ut som det gör.
Han menar att en central punkt i diskussionen är värnandet om det kommunala självstyret. Olika kommuner och regioner har olika förutsättningar och behöver ibland lösa utmaningar på olika sätt.
Vad gör ni i Hjälpmedelschefsnätverket för att sträva mot mer jämlika avgifter?
– Vi har inget beslutsmandat, men vi jobbar med att informera beslutsfattare och lyfta frågan. När det kommer till avgifter arbetar vi i första hand med att informera om fördelarna med att få det så lika som möjligt inom respektive län.
Idag kan ett och samma län ha olika avgifter beroende på vilken kommun du bor i. På andra håll finns en likriktning där region och kommuner har samma avgifter, något som de flesta i Hjälpmedelschefsnätverket förespråkar.
Nästa steg skulle kunna vara att arbeta för enhetliga avgifter i de olika sjukvårdsregionerna. Allt detta samtidigt som man har respekt det kommunala självstyret, avslutar Linus Nielsen.
BREAKING