Granskning
Sektorn har länge ropat högt om ojämlikheten som råder, samtidigt som en samlad bild saknats. På uppdrag av regeringen började Socialstyrelsen 2021 därför att redovisa statistik om hjälpmedel, om användning såväl som om kostnader för den enskilde brukaren. Syftet var att för första gången ge en samlad nationell bild av skillnaderna, för att främja en mer likvärdig tillgång till hjälpmedel på lång sikt.
I somras publicerade Socialstyrelsen färska tabeller med statistik. Där framgår att hjälpmedelsavgifter fortsatt skiljer sig åt drastiskt runt om i landet. Men vad som också framkommer är att uppdraget efter fyra år inte går som tänkt. Kartläggningen av avgifter har visat sig vara svår att genomföra.
Området präglas av en snårig struktur. Statistiken bygger på uppgifter från hjälpmedelscentraler såväl som hörcentraler, ortoped- och synverksamheter. Oftast ligger kostnadsansvaret hos regionerna, men i vissa fall tas avgifter ut av kommunerna. Avgifterna kan vara engångsbelopp, månatliga abonnemang eller korttidshyror. Högkostnadsskydd och reparationsavgifter varierar också.
Socialstyrelsen har hittills inte lyckats få ihop den djungeln till en överskådlig bild. Dessutom råder ett stort bortfall i statistiken. Ett par regioner har inte lämnat uppgifter om avgifter alls.
I tabellen över kommuner blir bilden ännu rörigare. Där saknas uppgifter eftersom de flesta kommuner inte har ansvar för avgifterna. De siffror som trots allt redovisas verkar dessutom i flera fall inte stämma överens med verkligheten.
I Socialstyrelsens tabell listas exempelvis att Svenljunga kommun tar ut en engångsavgift på 3 912 kronor för vanliga hjälpmedel så som en rullstol eller rollator. Kommunen uppger dock till Medtech Magazine att de aldrig tagit ut någon avgift för hjälpmedel. I Tomelilla anges en årskostnad på 1 655 kronor, men kommunen själv säger att avgiften är 99 kronor i månaden oavsett hur många hjälpmedel du har. Det blir alltså en maxavgift på totalt 1 188 kronor per år.
I anslutning till statistiken flaggar Socialstyrelsen för att det råder frågetecken när det gäller möjligheterna för uppgiftslämnarna att leverera statistik rörande hjälpmedelskostnader, vilket enligt myndigheten i sig medför stora tolkningsproblem.
”Sammantaget visar resultaten att uppgifterna rörande kostnader är så pass spretiga att en övergripande beskrivning inte enkelt kan göras”, står det i Socialstyrelsens rapport som statistiken hör till.
Otydligheten bedöms vara så omfattande att myndigheten nu väljer att tillfälligt pausa insamlingen av kostnadsuppgifter. Det bekräftar Elisabeth Lagerkrans, utredare och sakkunnig inom hjälpmedelsfrågor på Socialstyrelsen. Hon säger att myndigheten behöver andrum för att hitta en mer tillförlitlig modell.
– Vi ska titta på hur vi kan kvalitetssäkra statistiken och få den i bättre format, säger hon.
När ska insamlingen återupptas?
– Det vet vi inte idag. Vi börjar jobba på det här internt redan nu, men vi behöver också prata med representanter som ger oss siffrorna.
Är det inte problematiskt att statistiken publicerats trots felen?
– Vi hade ett regeringsuppdrag att ta fram det här och gjorde så gott vi kunde då. Sen måste vi ta det därifrån det är nu.
Socialstyrelsen menar att statistik behöver många år på sig för att bli tillförlitlig. Hjälpmedelsområdet är deras senaste statistikuppdrag och befinner sig fortfarande i ett tidigt skede. Systemet som ska upptäcka fel i uppgiftslämnarnas data bygger på jämförelser med tidigare år, vilket gör att det fungerar sämre för ny insamling. Avgiftsstatistiken är dessutom särskilt omogen, eftersom den hittills bara redovisats vartannat år.
Information om volymer och användning av hjälpmedel kommer att fortsätta samlas in och redovisas som vanligt, säger Elisabeth Lagerkrans och betonar att Socialstyrelsen ser statistiken som en fortsatt viktig del i sitt uppdrag att stärka kunskapsstödet.
Ojämlikheten är något som flera förbund länge har lyft fram, bland annat Sveriges Arbetsterapeuter. Medlems- och brukarundersökningar har återkommande visat att tillgång och kostnader för hjälpmedel ofta upplevs som ett ”postkodlotteri”, säger förbundsordförande Ida Kåhlin.
Det känns som att man just nu jämför äpplen och päron
En bredare nationell kartläggning är en fråga som förbundet drivit länge. Att Socialstyrelsen började samla statistik 2021 var därför välkommet. Att myndigheten nu väljer att tillfälligt pausa kostnadsstatistiken är samtidigt begripligt, säger hon.
– Det måste till någon form av likriktning i landet för att man ska kunna få någon tillförlitlighet. Det känns som att man just nu jämför äpplen och päron, och då är det bättre att pausa och få ordning i hur det här ska se ut, säger Ida Kåhlin.
Hon förutsätter dock att insamlingen återupptas, och att området följs upp på flera plan.
– Brukare och förskrivare rapporterar återkommande om de ojämlikheter som finns. Avgifterna är en del i det, men också vilka produkter som finns tillgängliga och i vilken utsträckning produkter förskrivs.
I våras fick Socialstyrelsen ett nytt uppdrag av regeringen att ta fram en nationell handlingsplan och strategi för mer jämlik och effektiv tillgång till rehabilitering, habilitering och hjälpmedel. Resultaten från det arbetet, som presenteras i maj 2026, kan också påverka hur den framtida styrningen kring både hjälpmedel och avgifter utformas, tror Ida Kåhlin.