Krönika
Ibland (när jag är på det humöret) ser jag cancer som en sådan. Den som dyker upp, hänger sig kvar efter att värden gått och lagt sig och som roffar åt sig. En ovälkommen gäst helt enkelt.
Det bästa sättet att undslippa är ju att aldrig släppa hen över tröskeln, en strategi som måhända (i teorin) är lättare att hantera i det sociala sammanhanget. Men cancern tar sig själv över tröskeln. Här hjälper inga ”borttappade inbjudningar” utan man får beväpna sig med betydligt mer avancerade verktyg för att stoppa dess framfart.
BREAKING