23948sdkhjf

Ny metod gör förflyttningar till en del av rehabiliteringen

Förflyttningar är en del av patienternas vård och behandling och ju mer aktivt de deltar, desto bättre bibehålls muskler och förmågor. Med en ny metod ska patienter ges chansen att använda sin fulla förmåga optimalt, och därmed bidra till bättre rehabilitering.

I Sverige utbildas sedan länge vård- och omsorgspersonal i hur de ska ha rätt arbetsteknik när de hjälper vårdtagare att förflytta sig, exempelvis vända sig i sängen eller flytta från säng till rullstol.

Men risken är att man fokuserar för mycket på belastningsergonomiska principer för personalen, och glömmer att förflyttningarna är en möjlighet för patienten att hålla igång sin egen kapacitet. Det säger Nicola Parmelund, legitimerad fysioterapeut och utbildare inom förflyttningskunskap på HMC Hjälpmedelcenter Sverige.

– Personalen är inriktad på omvårdnad och vill ta hand om en person, men om de hjälper till för mycket kan det istället stjälpa. Vi vet att om man inte får använda sina muskler och leder i vardagen så kommer de ganska fort att fungera sämre, och det gäller inte minst sköra äldre. Det kan räcka med en vecka utan aktivitet, så försvinner en funktion.

HMC har tillsammans med bland annat forskare på Linnéuniversitetet och RISE (Research Institutes of Sweden) under flera år, med hjälp av klinisk expertis och praktiska studier, arbetat fram en metod för att göra förflyttningar i vården både funktionsbevarande för patienten och skonsamma för personalen.

Utgångspunkten är en inledande förflyttningsanalys, där patientens rörelseförmåga undersöks i detalj. För att göra den har HMC tagit fram två bedömningsunderlag, ett som är riktat till arbets- och fysioterapeuter, ett annat utformat för undersköterskor.

I det förstnämnda underlaget görs en noggrann bedömning av patientens rörelseförmåga i relation till deras förflyttningar. Tidigare har sådana bedömningar varit på aktivitetsnivå, "klarar/klarar ej", men här rör det sig om en betydligt mer detaljerad gradering, både vad gäller utförandet och självständighetsnivån. Dessutom görs en bedömning av bland annat patientens motivation och samarbetsförmåga.

Underlaget är tänkt att användas vid flera tillfällen under rehabiliteringen för att man ska kunna följa patientens utveckling.

Det mer övergripande underlag som riktas till undersköterskor, som dagligen träffar patienterna, ska göra det möjligt att se hur vårdtagarens rörlighet och förmåga varierar över tid, vid olika tider på dygnet, och i olika miljöer. Underlagen är samkalibrerade och skapar ett gemensamt språk för teamet kring patientens förflyttningsförmåga över hela dygnet.

Förflyttningsanalyserna ska leda fram till en individuell handlingsplan och visa både patient och vårdpersonal hur förflyttningar ska genomföras för att så bra som möjligt ta vara på och träna upp patientens rörelseförmåga. Bedömningen styr också val av hjälpmedel och anpassning av den fysiska miljön, och vilka stödinsatser som behövs från vårdpersonalen.

HMC:s metod gynnar inte bara patientens rehabilitering, utan underlättar även personalens arbete, enligt Nicola Parmelund, som hänvisar till genomförda studier ute i verksamheter och mättekniska valideringar.

– Vi kunde se att belastningen för undersköterskorna – hur mycket kraft det gick åt för en viss förflyttning – minskade med mellan 50 och 70 procent. Så vi fick med oss den målgruppen som såg snabba resultat.

Om metoden implementeras inom vård och omsorg kommer arbetssättet att förändras även för arbets- och fysioterapeuter inom kommunal hälso- och sjukvård, menar han.

– Då kommer vi att kunna jobba mer specifikt med rehabilitering för då kommer bevarandet av vårdtagarens funktioner att skötas mer systematiskt än vad som sker idag.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Se senaste nyhetsbrevet ???id_11737???

Sänd till en kollega

0.187