23948sdkhjf

Han ska leda WHO-grupp mot resistens

Överläkaren och mikrobiologen Gunnar Kahlmeter har utsetts till ordförande för WHO:s globala strategigrupp mot antibiotikaresistens – ett problem han själv beskriver som ”fullkomligt gigantiskt och utan slut”.

Uppdraget innebär att Gunnar Kahlmeter, tidigare chef på klinisk mikrobiologi i Kronoberg, under tre år kommer att leda möten med experter från världens alla hörn för att föra världshälsoorganisationens arbete mot antibiotikaresistens framåt.

Vilket blir ditt fokus i den rollen?

– Jag tror inte att det kommer att handla om ”fritt valt arbete”, utan vi förväntas nog vara reaktiva till WHO:s olika utspel och presentera experternas kommentarer till nya rapporter, ny vetenskap och så vidare. Man ska minnas att WHO är en ganska politisk organisation och det stora konststycket blir förmodligen att ena kommitten i bedömningar av vetenskapligt underlag och dess konsekvenser.  

Hur stort och akut skulle du säga att problemet med antibiotikaresistens är?

– Det är fullkomligt gigantiskt och utan slut som det ser ut i dagsläget. Man ska komma ihåg att de första stora initiativen och uppropen mot antibiotikaresistens nu är 50 år gamla. Det som är nytt och gjorde att världen reagerade till slut var att man upptäckte att tillskottet av nya antibiotika sinade och att det började dyka upp patienter med bakterier som alls inte gick att behandla. Oförstånd ledde till missbruk av antibiotika inom både medicin, djurmedicin, djuruppfödning, industrin och alla tänkbara delar av samhället. Det är många skyldiga i den här soppan.

Hur hoppfull är du om att vi kan nå en avgörande lösning?

– Det finns inte en avgörande lösning – det handlar om ett lappverk av nödvändigheter. Lösningen kommer inte under den närmaste treårsperioden. Sedan tror jag att det finns ett par avgörande faktorer. En är att snabba på och förbättra diagnostiken. Att snabbt kunna avgöra vilken bakterie som orsakar bekymret och vad den kan eller inte kan behandlas med – det vore ett enormt framsteg som skulle göra att vi kan använda våra antibiotika mycket längre och säkrare än i dag.

– Nummer två är framtagandet av nya antibiotika, men det är en väg jag inte ser att vi har så stor framgång med längre. Det finns mycket som talar emot att det ska lyckas på ett bra sätt.

– En tredje väg är att förbättra folkhälsan i världen. Det handlar om vaccinationsprogram för barn, om att gräva brunnar, förbättra sanitet och en massa andra saker så att spridningen av infektionssjukdomar minskar.

Artikeln är en del av vårt tema om Jobb & Karriär.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.078