Både patientsäkerhet och innovationskraft
Efter fem års arbete ska nu de nya EU-förordningarna om medicinteknik träda i kraft. Christofer Fjellner (M), europaparlamentariker skriver om arbetet bakom beslutet.
I veckan ska vi äntligen rösta om ny lagstiftning för medicinteknisk utrustning i Europaparlamentet. Det är nästan fem år sedan kommissionen lade fram förslaget, som alltså har förhandlats i Bryssel sedan dess. Den tekniska utvecklingen inom området i kombination med en rad skandaler i samband med bland annat HIV-test och bröstimplantat gjorde det uppenbart att en ny lagstiftning var nödvändig. Nu kommer den alltså äntligen på plats och min förhoppning är att det nu ska bli enklare och snabbare att få fram ny medicinteknik till europeiska patienter, samtidigt som patientsäkerheten stärks.
Lagstiftningen, som både
Att säkerställa konkurrensmässiga villkor för företagen var något som jag och min partigrupp drev på hårt. Det är därför glädjande att vi fick gehör för vår linje i de tuffa förhandlingsrundorna – inte mindre än tio stycken – med rådet. Det visar att det går att förbättra patientsäkerheten utan att tumma på företagandets villkor.
Det är något som var extra viktigt i det här fallet. För precis som läkemedelsbranschen är medicinteknikbranschen med sina 650 000 anställda mycket viktig för Europa. Det är en högteknologisk och innovativ bransch med många små- och medelstora företag, som utvecklar, producerar och säljer alltifrån pacemakers, till rullstolar, graviditetstester och plåster. Innovationskraften återspeglas också i antalet inlämnade patent, som var fler än för någon annan bransch i Europa.
Trots att lagstiftningen som sagt initierades i kölvattnet av en rad skandaler är den balanserad. Luckor i den gamla lagstiftningen har täppts till, utan att skruvstädet har dragits åt alltför hårt runt företagen. Det är positivt och en ordning som gynnar patienterna som kan ta del av nya produkter och i slutändan få bättre, friskare och längre liv.
Samtidigt som det är bra att vi snart är i mål med lagstiftningen och kan påbörja det omfattande arbetet med implementeringen – lagstiftningen börjar därför inte gälla förrän om tre år – är det orimligt att det ska dröja fem år från det att kommissionen lägger fram sitt första förslag till att vi i Europaparlamentet röstar om den slutgiltiga lagtexten.
Det tog till exempel mer än ett år från att parlamentet antog sin första position till att förhandlingarna med rådet inleddes. Det är förvisso tekniskt komplicerad och mycket omfattande lagstiftning, på flera hundra sidor. Men det är ändå inte acceptabelt och riskerar att skymma de faktiska resultaten av det arbetet som görs.
Christofer Fjellner, Europaparlamentariker (M)