Petrus Laestadius: ”Ersättningsmodeller – ett underutnyttjat styrmedel”
Kom att tänka på ett skämt från 70-talet då P3 sände programmet Dagens konsumentkortis: En minut med konsumentinformation till allmänheten från staten – 1970-talet var verkligen en speciell tid! Skämtet var: ”Dagens konsulentkortis: Nu är goda råd dyra”. Roligt på flera plan – om man är från Göteborg i alla fall.
Varför kom jag att tänka på denna lustifikation då?
Jo, varje dag talar vi på Swedish Medtech med medlemmar som undrar vad de ska göra för att deras produkter eller behandlingar ska bedömas för vad de åstadkommer i stället för vad de kostar att köpa. Och det som kanske frustrerar mest är att deras kunder ofta undrar detsamma. Vad som står i vägen för en affär och ett utvecklat samarbete verkar ofta vara ersättningsmodellen. Alltså den ersättning en vårdenhet får för att bedriva vård och utföra vissa behandlingar.
Som principer är ersättningsmodeller inte oövervinneligt svåra att förstå. Men att förstå vad de åstadkommer i ett komplext vårdsystem är komplicerat.
Det finns grovt räknat fyra modeller för ersättning som regionerna använder sig av och ingen av dessa är utan nackdelar och ingen är utan fördelar. Förenklat uttryckt kan regionerna ge ett generellt anslag för en hel verksamhet, ge betalt för ett åtagande baserat på antalet medborgare man ansvarar för, betala ett i förväg bestämt belopp för en grupp insatser så som en vårdkedja eller slutligen kan åtgärder ersättas i efterhand enligt en viss taxa. Ofta styrs vårdenheter genom att dessa principer kombineras på olika sätt.
I och med digitaliseringens intåg och Nära vård tycker jag mig skönja en nytändning i regionernas intresse för ersättningssystemen – de vill ju inte att nya önskade beteenden ska bromsas av förlegade ersättningsmodeller. Men hur man ändrar en ersättningsmodell vet få. Därför finns alltjämt verksamheter som med berått mod använder dyrare metoder, som dessutom är sämre för patienterna, med ursäkten att de annars inte får betalt.
Dagens konsulentkortis: att inte följa goda råd är dyrt
Jag tror att regionerna behöver vara snabbare i att ändra ersättningsmodeller som ger oönskade beteenden eller fördröjer utveckling av vården. Jag skrev för flera år sedan om hur Region Stockholm fortfarande kallar pacemakerpatienter till sjukhuset för att läsa av pacemakern. De får nämligen inte betalt om de utnyttjar pacemakerns funktioner att automatiskt överföra patientdata till vårdgivare, som kan övervaka patientens tillstånd utan att patienten behöver komma till sjukhuset. Denna distansmonitorering är både säker och effektiv och reducerar antalet mottagningsbesök. Dessutom upptäcks kliniskt relevanta händelser tidigare.
Tekniken är varken ny eller oprövad, den sparar miljön, räddar liv, är billigare för samhället och individen och ändå använder man den inte – för att ersättningsmodellen inte stöder den. Om jag vore verksamhetschef, sjukhusdirektör, hälso- och sjukvårdsdirektör, regionpolitiker eller läkare skulle jag engagera mig i ersättningsmodeller.
Dagens konsulentkortis: att inte följa goda råd är dyrt.
PETRUS LAESTADIUS
är vice vd för Swedish Medtech.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.