”Livsfarlig dogmatism när vi svenskar tror att vi är bäst på sjukvård”
Häromdagen var jag på ett möte där det även fanns med en regionpolitiker från S. Hon är en kvinna som gör sitt bästa för att hantera en svår, nära nog omöjlig finansiell situation. Vi kom att diskutera sjukvårdens organisation, samt KD:s förslag om att förstatliga vården. Min kommentar var att jag inte anser att vården i England är ett föredöme. En kommentar hon verkade förvånad över. Hon tyckte inte heller att vi ska förstatliga vården, men hennes argument handlade inte alls om hur det har gått i andra länder.
Lite sätter det kanske svenskt politiskt tänkande på sin spets. Vi ser det i skolan, vi ser det i vården. Sverige är liksom ”världsledande i allt” och vi behöver inte lära av andra. De andra borde lära av oss. Basta!
Man lever kvar i en skimrande dröm från en svunnen tid när det kanske var så. Idag är varken vården eller skolan i Sverige något att skryta med, ofta tvärtom. De vanvettiga maggropsbaserade hybrisreformer man införde med början någonstans runt 1970 och framåt har medfört en kraftig tillbakagång i internationell jämförelse såväl i skolan som i vården.
Jag sa till vår regionpolitiker att jag reser i många länder och besöker många sjukhus. Den svenska vården är inget som man sträcker på sig för. Den fungerar ibland förträffligt, men köerna för till exempel en ny höft eller vissa andra mindre akuta ingrepp är barocka. Och personalens fördelning av tid för vård kontra byråkrati är inte bra. Speciellt drabbar vårdens problem de äldre eller ekonomiskt svagare grupper som inte har privata försäkringar, varav de flesta kanske röstar just på S.
Hon såg genuint ointresserad ut när jag sa detta. Men jag fortsatte och tänkte att det här kanske kunde vara intressant för svenska politiker. Min åsikt (som delas av många) är att den holländska vården är bland de bästa som finns. Nederländerna har sedan man fundamentalt organiserade om vården 2006 legat i topp tre i Health Consumer Powerhouse
regelbundna hälsovårdsrankning som sker i europeiska länder. Sverige ligger för närvarande på plats 8, med samtliga andra nordiska länder före oss.
Den dogmatiska inställning till ordet ”privat” som politikern i fråga så tydligt demonstrerade skadar direkt hennes egna väljare och de människor hon säger sig värna om
Vården i Nederländerna fungerar i många avseenden som den svenska. Alla har fri sjukvård, men den är organiserad på ett helt annat sätt. Den är vare sig decentraliserad i regioner eller centraliserad till statlig drift. Det finns i Nederländerna ett mindre antal, hårt reglerade, försäkringsbolag som man som medborgare själv kan välja mellan. Men alla som bor i landet måste tillhöra ett av dem. De flesta av dessa privata försäkringsbolag är ”not-for-profit”, men inte alla.
Dessa bolag kan enligt lag inte neka en patient att ansluta sig och måste ta samma premie av alla. För de personer som har mycket låg inkomst betalar staten hela premien, för övriga en del av den. Men det är individen som tar beslutet om vilket försäkringsbolag man vill tillhöra. Dessa bolag betalar sedan sjukhusen för vård.
Även sjukhusen är till en majoritet privat drivna, även de ofta, men inte alltid, ”non-profit”. Men vården betalas som sagt av försäkringsbolagen som har lite olika regler för vilka sjukhus de tillåter sina patienter att åka till. För det mesta har patienterna dock fritt vårdval. Man kan byta försäkringsbolag en gång per år om man inte är nöjd.
Patienterna väljer alltså både försäkringsbolag och, oftast, sjukhus. Det blir lite som om man
kunde välja ”region” i Sverige oavsett var man bor och sedan kunde söka vård var man vill.
Det publiceras årlig offentlig statistik över sjukhusens vårdkvalitet och medicinska resultat som hjälp i valet.
Sjukhusen måste vara effektiva och ha bra resultat och kan annars gå i konkurs, vilket de också gör ibland. Totalt sett är detta troligen det mest effektiva och jämlika sjukvårdsprogrammet i världen.
Men när jag nämnde för vår regionpolitiker att det var privat drivna bolag så avbröt hon rakt av samtalet och vände sig demonstrativt åt annat håll. Ordet ”privat” fick uppenbarligen inte förekomma i hennes värld. Oavsett om bolagen är vinstdrivande eller ej.
Detta trots att det nederländska systemet ger alla samma vård, med BÄTTRE vård för patienterna, och är billigare i drift än den svenska vården.
Så här kan inte politiken få fungera. Politikernas uppgift är att för en så låg skattekostnad som möjligt få fram så bra vård som möjligt till så många medborgare som möjligt. Den dogmatiska inställning till ordet ”privat” som politikern i fråga så tydligt demonstrerade skadar direkt hennes egna väljare och de människor hon säger sig värna om.
Slutsatsen kan bara vara att vi i Sverige måste kliva ner från våra höga hästar. Av de länder jag varit i är det bara USA som är mindre benäget att ta lärdom av andra länder än Sverige, och USA är i detta fall inget mönster att ta efter.
Inställningen gäller tyvärr även för andra partier, men med andra ”dogmer”. Att förstatliga vården är i mina ögon inte en bra lösning, det är bara att åka och se hur det fungerar i andra länder, oftast blir det en byråkratisk koloss. En helt privat vård är inte heller bra, den skapar ojämlikheter och extrema kostnader. Men det FINNS bättre lösningar än den svenska, dock är de oftast, som i Nederländerna, baserade på konkurrensutsatta, privat drivna organisationer, men som är så hårt reglerade att vården blir jämlik och tillgänglig för alla.
Vi har inte råd med en sådan dogmatisk attityd bland våra politiker. Förlorarna om det inte ändras kommer att bli vi alla, men mest av allt de, oftast äldre eller sjuka medborgare, som utan privat vårdförsäkring förlitar sig på det offentliga systemet.
Sverige måste slänga dogmatismen och maggropskännandet på sophögen, och se oss om i världen. ”Steal with pride” kallar vi i industrin det när vi lär av våra konkurrenter. De företag som styrs av ”NIH” (Not Invented Here”) slås på sikt ut.
Det gäller även länder.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.