Torbjörn Kronander: Youtube Medical School – början på en ny akademisk värld?
Jag hade nyligen ett problem med min 18-växlade cykel. Växlarna hamnade lite fel, och växlarna på en cykel må se enkla ut. Det är de inte! Justering behövdes. För 10-15 år sedan hade jag kört cykeln till cykelaffären och fått den servad. Nu startade jag Youtube, sökte på ”Adjustment of Shimano gears” och fick reda på exakt hur jag skulle göra. Klart snabbare än ens resan in till cykelaffären. Och gratis.
Jag känner många kompisar som spenderar rätt mycket tid med Youtube numera. Det finns instruktioner för allt, och några av världens bästa pedagoger har inspelade föreläsningar om precis allt. Från avancerad diskret matematik på doktorandnivå till, som sagt, justering av cykelväxlar och hur man bakar krusbärspajer.
Själv sökte jag nyligen på ”singular value decomposition”, ett begrepp från matematikens linjära algebra som jag delvis hade glömt men behövde repetera. En minuts sökning på Youtube och sedan 30 minuters föreläsning så hade jag fräschat upp mina kunskaper så jag kunde lösa det problem jag satt med.
Jag tror inte riktigt vi förstår vilken enorm förändring detta innebär på sikt. Själv tillbringar jag en del tid med Youtube, och har lärt mig nya, även rejält avancerade saker, på ett sätt som är oöverträffat. Och om det visar sig vara en dålig presentation eller föreläsare så byter man direkt till en av de 20 andra som dyker upp i söklistan. Jag har lärt mig helt nya koncept och kunskaper som jag knappast ens hade försökt ge mig på tidigare.
Svetsa med TIG, rejält avancerad matematik gällande postkvantumkrypton eller olika finansiella avkastningsmodeller. Allt verkar finnas. Det är oerhört intressant och roligt, och slår en slötittarkväll framför TV:n med hästlängder. Men vad kommer detta att leda till? Möjligheterna är ju enorma. Själv börjar jag när jag intervjuar potentiella anställda till företaget se fler och fler praktiskt taget helt självlärda personer som har motsvarande en civilingenjörsutbildning på MIT eller Stanfordnivå, men nästan helt självinhämtat på nätet.
Tidigare var vilket universitet man tagit en examen från ett kvalitetsmått. De bästa universiteten hade de bästa lärarna och fick de bästa studenterna. Det är fortfarande så till viss del, men kanske ser vi början på en förändring i grundvalarna av hela vårt akademiska system. Ännu har inte de etablerade universiteten börjat anpassa sig. ”Youtube Harvard” sker liksom i kulisserna och kanske inte i de rikaste länderna eller grupperna.
Men vad kommer att hända på sikt? Ett medelbra universitet kan inte alltid attrahera de bästa lärarna, men världens bästa lärares föreläsningar ligger helt öppet på nätet. Tänk den dag då de medelbra, eller sämre, universiteten, och inte minst de i tredje världen, på allvar börjar utnyttja detta. Problemet blir givetvis att skilja kvalitet från skräp – skräp som kanske till och med kan vara farligt, för det finns ingen peer review på Youtube.
Inom matematiken eller till exempel programmering är det enklare: hänger det ihop logiskt eller ej? Men vad gör vi när de första läkarna som utbildats på det här sättet dyker upp? Kanske mer kompetenta och superintelligenta än de flesta som utbildats i Sverige? Vi vet inte om en viss kurs kanske är helt galen. Men kanske kan utlåning av varumärken från de
riktigt kända universiteten i utbyte mot en kvalitetscertifiering lösa det problemet.
Föreläsningar från till exempel Stanford eller MIT, där dessa universitet också står för examinationen mot att låna ut sitt varumärke. Chatfönster mot handledare som sitter någonstans i världen, även de kvalitetsreviderade och godkända av ”moderuniversitetet”.
I USA finns det redan nu företag som har ”remote teaching” som affärside, med enormt avancerade kurser framtagna i samarbete med till exempel Stanford. Utbildningen är gratis för eleverna.
Själv börjar jag när jag intervjuar potentiella anställda till företaget se fler och fler praktiskt taget helt självlärda personer som har motsvarande en civilingenjörsutbildning på MIT eller Stanfordnivå, men nästan helt självinhämtat på nätet
Affärsidén är att man säljer adresserna till elever med toppresultat på tentorna till IT-företag, som sedan kan rekrytera dessa. En bekant till mig som startade ett sådant företag
– Udacity – berättade att en av de smartaste personer de hade stött på var en trebarnsmamma i en arbetarfamilj i Litauen som blivit gravid i tonåren och fått hoppa av alla studier. Hon gick genom programmet (motsvarande en BSc i IT), fick absoluta toppresultat och rekryterades efter utbildningen direkt av en av de större IT-företagen i Silicon Valley. Hon jobbade hemifrån på tillgänglig tid, fick relativt sett för henne en bra lön, medan IT-företaget fick en bra anställd till en, för dem, relativt låg kostnad. Efter några år rekryteras hon troligen över till USA. Men vad händer med Litauen om de smartaste och bästa i landet på sikt sugs upp utomlands? Kanske är detta bra, kanske är det dåligt?
Kunskaperna hos dem som gått ”Youtube Medical School” är det definitivt inget fel på! Kanske är den nya tiden bara väldigt annorlunda. Det är dock definitivt något att hålla ögonen på. För jag är övertygad om att vi bara sett början på denna nya värld med Youtube-utbildade högpresterande individer från helt nya platser.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.