Gustaf Salford: Så kan fler cancerpatienter behandlas – i hela världen
Det har alltid funnits skillnader i tillgången till god sjukvård som räddar liv. Men går det att minska skillnaderna? Jag är övertygad om det – om vi vidgar våra vyer och väljer rätt väg framåt.
Statistiken är tydlig när det gäller cancervård, inte minst strålbehandling. Mellan 50 och 60 procent av alla som drabbats av cancer i världen skulle behöva strålbehandling. Patienter i utvecklingsländerna står för 80 procent av det samlade behovet. Men trots det har låg- och medelinkomstländer bara tillgång till 32 procent av strålbehandlingsresurserna.
Det är ingen nyhet att traditionell strålbehandling är en säker och effektiv metod mot flera cancerformer. Men för att komma till rätta med skillnaderna krävs bättre tillgång till
den moderna strålbehandlingen – som öppnar helt nya dörrar.
Skillnader finns även i de mer utvecklade länderna. Den avancerade strålbehandlingen
hittar man ofta i stora städer med akademiska institutioner som är specialinriktade på cancervård och forskning – inte i lika hög utsträckning på små sjukhus ute på landet.
Hoppet står till medicinska genombrott och ny teknik som sänker trösklarna och gör att nya behandlingsmetoder kan komma fler till del.
Inte alla känner till de framsteg som nu görs. Banbrytande landvinningar möjliggör mer skräddarsydda behandlingar som är anpassade till patientens anatomi och tumörernas unika egenskaper. Individanpassad cancerbehandling handlar också om mediciner som är inriktade mot tumörrelaterade proteiner i patientens tumör, eller cellbehandlingar
som baseras på patientens egna T-celler.
Min uppfattning är klar: Alla typer av effektiva cancerbehandlingar behövs och för att minska
behandlingsgapet måste vi inse att personifierad cancerbehandling kan ha olika former. Det viktigaste är att vården gör det som är möjligt och bäst för patienten i varje given situation.
Innovationer inom strålbehandling är alltså avgörande för att öka tillgången till vård som räddar liv. En viktig fråga är hur patienterna får tillgång till den. Avancerad strålbehandling finns ofta på några få stora centralsjukhus i ett land, och det innebär ibland påfrestningar för patienterna. De kan behöva resa långt.
I alltför många länder måste sjukhusen dessutom ställa sig frågan: Kommer elen att fungera hela veckan? Får utrustningen plats i våra lokaler? Om tillgången till vård ska breddas är det nödvändigt att prioritera utvecklingen av strålbehandlingsutrustning som ger säker och effektiv behandling – samtidigt som den ska kunna fungera på mindre kliniker med begränsade resurser och lokaler.
Men tyvärr finns inte bara ett behandlingsgap – vi ser även brist på utbildad personal. Avancerad strålbehandlingsvård kan finnas inom en region, men läkarna är inte alltid medvetna om vad den kan åstadkomma.
Det innebär att patienter inte alltid hänvisas dit där de kan få bäst behandling. Här är det viktigt att vi tillverkare samarbetar mer med beslutsfattare, branschledare och lärosäten för att föra ut information.
Men det viktigaste är förmodligen en annan insikt: Tekniken är inget slutmål.
Användning av ny teknik är ett steg i en längre och mer komplex process i att förbättra vården för människor som drabbats av cancer. Ny teknik kan bara minska cancersjukdomar i världen på ett hållbart sätt om den är allmänt tillgänglig, på lika villkor, för alla som behöver den.
Så tillbaka till grundfrågan: Kan vi minska skillnaderna? Mitt svar är tydligt: ja!
Ett första steg är att vidga synfältet och ta till oss den moderna cancerbehandlingens möjligheter – och sänka trösklarna för att använda den. Då ökar chanserna att nå dit vi alla strävar.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.