23948sdkhjf
Logga in eller skapa en prenumeration för att spara artiklar
Få tillgång till allt innehåll på Medtech Magazine
Ingen bindningstid eller kortinformation krävs
Gäller endast personlig prenumeration.
Annons
Annons

Anna-Karin Alm: ”Är IVD-tillverkarna redo när det gäller?”

Hur kommer det sig då att så många företag agerar så tillbakalutat trots att vi närmar oss slutdatum för flera av övergångsbestämmelserna? Det frågar sig Anna-Karin Alm i en krönika. 
Annons

När EU:s nya förordning för in vitro-diagnostiska produkter (IVDR) trädde i kraft var ambitionen tydlig: ökad patientsäkerhet, högre krav på klinisk evidens och en mer harmoniserad marknad. Men nu, under hösten 2026, är det tystnaden snarare än tidsaspekten som oroar mig. Det jag ser i vårt dagliga arbete visar en oroande brist på engagemang kring det nya regelverket hos IVD-tillverkarna.

Annons

Vi har passerat de kritiska tidsfristerna för högklassprodukter. För klass D är sista dag för avtal med anmält organ (NB) sedan länge förbi, och för klass C var deadline för att ha ett skriftligt avtal med ett anmält organ den 26 september 2026. Det vi nu ser är sannolikt en våg av företag som efter den första avtalsgenomgången med sitt anmälda organ drabbas av en kalldusch. Jag hoppas innerligt att de förstår att säkra ett avtal inte var målet, det var bara startskottet.

Ansvaret att agera kvarstår hos tillverkarna.

Många tillverkare inser, ofta för sent, att den tekniska dokumentationen – inte minst den dokumenterade prestandautvärderingen – behöver hålla en betydligt högre nivå än vad de initialt trott. En kontrollerad och dokumenterad nivå av kvalitetsledningssystem (QMS) och teknisk dokumentation måste finnas på plats för alla produkter man avser att behålla på marknaden. Att initiera förbättringsaktiviteter och koppla in extern hjälp först här, precis innan de skarpa certifieringsaktiviteterna drar igång, är att agera extremt sent i matchen.

Annons

Hur kommer det sig då att så många företag agerar så tillbakalutat trots att vi närmar oss slutdatum för flera av övergångsbestämmelserna? Är det så att man går och väntar på ytterligare förlängningar, eller handlar det helt enkelt om en okunskap kring dessa kommande lagkrav?

Min gissning är att det delvis handlar om kapacitet; små och medelstora företag saknar ofta tid, specialistkompetens och budget för regulatorisk utvärdering och uppdatering av kvalitetsprocesser. Delvis gissar jag att det beror på prioriteringar; kortsiktiga affärsmål och produktutveckling trumfar regulatoriskt arbete som upplevs som kostnadskrävande. Dessutom skapar bristen på anmälda organ och vissa kvarstående tolkningsfrågor en känsla av att det ändå inte händer mycket — varför då initiera stora investeringar nu?

Annons

Men konsekvenserna blir påtagliga. IVDR ställer höga krav på klinisk evidens, teknisk dokumentation och spårbarhet. Om tillverkare inte förbereder sig riskerar de inte bara affärsmässiga bakslag, utan även att patientsäkerheten äventyras när analyser eller testkit riskerar att behöva tas bort från marknaden eller inte kan certifieras i tid. Och för vården innebär avbrott i leveranser av kritiska diagnostiska verktyg en ökad risk och kostnad.

Som bransch behöver vi byta strategi, från avvaktan till proaktivitet. Ansvaret att agera kvarstår hos tillverkarna. Företagsledningar behöver säkerställa att deras regulatoriska planer är uppdaterade, för att göra rätt prioriteringar för uppfyllandet av IVDR. Myndigheter och branschaktörer behöver samtidigt fortsätta förenkla vägledning för tillverkarna och stödja kapacitetsuppbyggnad hos anmälda organ.

Annons

Det handlar inte bara om att följa lagen för affärsframgångens skull. Det handlar också om att säkerställa att diagnostiken i svensk vård faktiskt förblir säker, tillförlitlig och tillgänglig när den behövs som mest.

Annons
Krönika Se tema
Annons Annons
BREAKING
{{ article.headline }}
0.047|instance-web03