”När man råkar ut för ett trauma är man som en svamp – man suger åt sig allt”

När Tobias Forsberg år 2018 kolliderade med sargen under en hockeymatch förändrades livet på ett ögonblick. Skadan i nacken, nivå C5, innebar att han blev förlamad och fick börja om i en helt ny tillvaro.

Livet som hockeyproffs byttes ut mot ett halvår på sjukhus, där han också tillbringade sin 30-årsdag. Minnet av den första tiden rymmer både det som fungerade väl och det som satte djupare spår, berättar han i en intervju med Medtech Magazine.

– När man råkar ut för ett trauma är man som en svamp – man suger åt sig allt. Man är så mottaglig och minsta ord som läkare sa i början, både till mig och anhöriga, kunde skära som en kniv.

När något går åt helvete vill man hitta ett svar – varför händer det här?

Samtidigt beskriver han vården i Sverige som mycket bra, inte minst den specialiserade rehabiliteringen där han själv fick stöd under lång tid. Kompetensen kring ryggmärgsskador och hjälpmedel blev en viktig del i att ta sig framåt.

I vardagen blev hjälpmedel snabbt en naturlig och välkommen del, och han har aldrig tvivlat på deras värde.

– Om man bara tittar på ordet hjälpmedel så börjar det med ordet ”hjälp”. Det hjälper mig i vardagen. Det hindrar inte min utveckling – tvärtom.

Att hitta rätt bland glidbrädor och drivringar beskriver han däremot som en process där mycket har handlat om att prova sig fram. Han har testat många olika lösningar, ibland köpt egna hjälpmedel och även beställt från utlandet, innan han hittade det som fungerar bäst för honom.

I samtal med andra i samma situation har han också slagits av den ojämlikhet som råder i Sverige när det gäller utbudet av hjälpmedel, beroende på var man bor.

– Det är vrickat, jag fattar ingenting. I ett så inkluderande land som Sverige förstår jag inte hur det kan vara så, säger han.

27-28 maj är han en av talarna på Fokus Hjälpmedel i Malmö, där han föreläser om hur det är att ta sig vidare när allt känns hopplöst. Föreläsningen utgår från hans egen olycka och kretsar kring att byta perspektiv – från att vinna eller förlora till att vinna eller växa.

I föreläsningen pratar han om att det inte finns något magiskt recept för att hantera elände. Men utifrån egna erfarenheter har han identifierat fyra nycklar: acceptans, målsättning, ambition och stöd. Särskilt en av dem har varit avgörande för honom.

– Acceptansen är svårast, man försöker hitta någon att skylla på. När något går åt helvete vill man hitta ett svar – varför händer det här? Det brottades jag med väldigt länge.

Men alla frågor har inte svar.

– Det är bara livet. Ibland suger livet, och ibland är det härligt. Det är de kontrasterna jag pratar om också.

Det tidigare livet som elitidrottare har på många sätt gynnat honom. Samtidigt gjorde det faktum att kroppen var hans främsta verktyg att omställningen blev särskilt utmanande. Efter skadan har föreläsandet blivit en ny, viktig del av livet, något som ger energi och lust. Idrotten finns kvar, säger han, men har fått en annan plats.

– Idrott är oerhört viktigt. Men det finns andra viktiga saker i livet också. När jag spelade hockey var det allt som spelade roll. Nu har jag insett att det finns andra saker man kan ta sig an.

När han får frågan om vad han vill att besökarna, särskilt fysio- och arbetsterapeuterna, ska ta med sig från mässan är svaret tydligt: lyhördhet. Han återkommer till vikten av bemötande och att välja sina ord med omsorg, men också till betydelsen av uppfinningsrikedom hos personal som möter brukare.

– Det är väldigt stor skillnad när man ringer till en arbetsterapeut eller fysioterapeut, och man möts med det här: ”Nu ska vi hitta en lösning på det här”. Det är guld värt, avslutar han.