Hjälpmedel
Krig i vårt närområde och intåget i Nato har lyft beredskapsfrågor högt upp på agendan. Med en ny lag vill regeringen stärka hälso- och sjukvårdens beredskap vid kris och krig.
Men när Medtech Magazine går igenom lagförslaget visar det sig att hjälpmedel knappt nämns. Enda gången ordet "hjälpmedel" förekommer i propositionen är att det uppges att det inte är troligt att man kan upprätthålla rätten att välja hjälpmedel i händelse av krig eller kris.
Detta oroar Ida Kåhlin, ordförande för Sveriges Arbetsterapeuter.
– Det är ytterst beklagligt att man inte ger det här området uppmärksamhet. Det är väldigt uppenbart att beredskap kräver en ökad tillgång till hjälpmedel och det behöver man ta höjd för i kommuner och regioner. Har man missat det här området så är det en väldigt stor brist, säger hon till Medtech Magazine.
Lagförslaget omfattar den vård som är nödvändig för att rädda liv, förebygga allvarliga funktionsnedsättningar eller förtida död. Regeringen föreslår därför att begreppet ”vård som är nödvändig för liv och hälsa” ska införas i hälso- och sjukvårdslagen.
– Men vi måste se till att vi rustar oss på rätt sätt, menar Ida Kåhlin.
Risken är annars att vården inte tar hänsyn till hela vårdkedjan i beredskapsplaneringen – från akutinsats till rehabilitering, menar hon.
– Anledningen till att arbetsterapi utvecklades var det behov som uppstod under Första världskriget – att soldater skulle rehabiliteras för att återvända till fronten eller återfå en meningsfull vardag. Ingenting har förändrats sedan dess. Erfarenheterna från kriget i Ukraina visar att rehabiliteringsbehovet är enormt, både fysiskt och psykiskt, säger hon.
Kommuner och regioner ska enligt lagförslaget även få i uppgift att lagerhålla viktiga sjukvårdsprodukter, såsom läkemedel och förbrukningsmaterial. Syftet är att stärka vårdens beredskap och säkra tillgången till nödvändig utrustning även vid kriser och störningar i leveranskedjor.
Men hjälpmedel verkar ha blivit förbisedda.
– Detta är inte något som en enskild region eller kommun kan hantera på egen hand. Det krävs en nationell beredskapsplanering. Dessutom rör det sig om skrymmande produkter, säger Ida Kåhlin.
Inte heller rehabilitering nämns mer än förbigående. I sina remissvar framhåller både Region Värmland och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) att den uppgiften bör återspeglas tydligare i lagförslaget.
– Det behandlas väldigt styvmoderligt. Det finns ett starkt akutmedicinskt fokus, men man missar andra viktiga perspektiv, som att människor ska kunna fungera i sin vardag. Detta är ett mönster som vi känner igen från andra områden där rehabilitering, habilitering och hjälpmedel ofta får stå tillbaka.
Vid stora olyckor eller katastrofer måste sjukvården snabbt frigöra resurser. Då blir rehabiliteringskompetens avgörande, både för att prioritera rätt inom slutenvården och för att säkerställa en trygg utskrivning till kommunal eller regional vård. Det handlar om att ge rätt stöd och hjälpmedel vid rätt tidpunkt – och att ta höjd för de långsiktiga konsekvenserna, menar Ida Kåhlin.
En färsk enkät från Sveriges Arbetsterapeuter visar att beredskapen är låg inom området. Nära tre fjärdedelar av arbetsterapeuterna uppger att de inte deltagit i arbetsgivarens beredskapsplanering. Även bland chefer och medicinskt ansvariga för rehabilitering (MAR) är nästan hälften ännu inte involverade.
– Intåget i Nato och den förändrade säkerhetssituationen har tvingat oss att planera för beredskap på ett sätt vi inte gjort tidigare. Men det är en brist att vi inte ser hela vårdkedjan och de omfattande behov som finns, säger Ida Kåhlin.
Medtech Magazine har sökt regeringen som inte återkommit.