Petrus Laestadius: ”Hur skulle det se ut om kunskap, insikt och kompetens fick råda?”
För några veckor sedan hade jag förmånen att få tillbringa två dagar med Sveriges hjälpmedelselit. Ordet är så klart en kontradiktion i sak eftersom deltagarna, sitt enorma kollektiva kunnande till trots, förmodligen är den minst elitistiska grupperingen i landet. De är bara väldigt kunniga, erfarna och besjälade av sina respektive uppdrag.
Med tanke på vilka som fanns i rummet (hjälpmedelschefer i region och kommun, tjänstemän från Socialstyrelsen, professionsföreträdare, forskare, leverantörer av medicintekniska hjälpmedel, regelverksexperter och jurister på SKR) skulle man kunna tänka sig att vad som sades på konferensen kommer att bli praktik när dammet lagt sig. Icke sa Nicke. Hur skulle det se ut om kunskap, insikt och kompetens fick råda?!
Hjälpmedelskonferensen har arrangerats under många år (men med paus under pandemin) och årets upplaga var den bäst besökta hittills. I år låg dock en våt filt av krismedvetenhet över samtalen i den stora salen (inte ett tyngdtäcke som skulle lindrat oron – ja, en övertydlig blinkning till MTP-rådet).
Alla sade sig brottas med budgetneddragningar och nervösa politiker och tjänstemän på hemmaplan. Men medan politiker oroas över budgeten idag oroas de som deltog i konferensen för att kortsiktigheten i att spara på hjälpmedel skulle leda till kraftigt höjda kostnader på hela området både nu och i framtiden och till stort lidande bland de som är i behov av hjälpmedel.
Många är de som nu riskerar att tappa sin självständighet, att få förvärrade funktionshinder och till råga på det kommer assistans-, hemtjänst och äldreboendebudgetarna att skjuta i höjden. Sparar man några hundra miljoner på hjälpmedel kommer de andra posterna att öka med miljarder. Det vet vi. För på något sätt måste vi ta hand om dem som behöver stöd.
Sparar man några hundra miljoner på hjälpmedel kommer de andra posterna att öka med miljarder
Men medan individuell, aktivitetsbefrämjande hjälpmedelsförskrivning är just stöd och kanske början på en förbättring blir de andra alternativen ofta dyra steg i en snabbt nedåtgående spiral med brist på självständighet som tydligaste och sorgligaste kännetecken.
Det hela utrycktes kanske tydligast av en hjälpmedelschef efter att Magnus Zingmark presenterat på temat Hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser för aktivt och hälsosamt åldrande:
”Men herregud hur svårt kan det vara att ta till sig det här och fatta beslut därefter?!”
Vad är det då för budskap politikerna ska ta till sig? Jo att man sparar ungefär fyra kronor för varje krona som satsas på individbaserad, aktivitetsbefrämjande hjälpmedelsförskrivning i stället för att bara bevilja hemtjänsttimmar – det sistnämnda är paradoxalt nog allt vanligare i en allt kärvare ekonomi.
Om man inte bryr sig om dem som kan bibehålla sin självständighet eller till och med rehabiliteras med hjälp av hjälpmedlen kan man väl ändå fatta rätt beslut genom att ta till sig fakta om vad som är bäst ekonomi. Det borde inte vara så svårt.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.