Anna Lefevre Skjöldebrand: Cancern är den ovälkomna gästen som bara dyker upp
Ibland (när jag är på det humöret) ser jag cancer som en sådan. Den som dyker upp, hänger sig kvar efter att värden gått och lagt sig och som roffar åt sig. En ovälkommen gäst helt enkelt.
Det bästa sättet att undslippa är ju att aldrig släppa hen över tröskeln, en strategi som måhända (i teorin) är lättare att hantera i det sociala sammanhanget. Men cancern tar sig själv över tröskeln. Här hjälper inga ”borttappade inbjudningar” utan man får beväpna sig med betydligt mer avancerade verktyg för att stoppa dess framfart.
I mitt fall var det mammografin. Ett utmärkt diagnosverktyg som årligen hjälper tusentals kvinnor i Sverige att finna (i allra högsta grad) oinbjudna cancertumörer.
Bröstcancerscreeningen är väl utbyggd i Sverige och enligt Socialstyrelsen kallas årligen en miljon kvinnor till en mammografiundersökning.
Men all bröstcancer upptäcks inte via mammografin. En anledning är att man av olika orsaker inte deltar i screeningen, men det finns fler.
All bröstcancer upptäcks inte via mammografin
En riskgrupp som identifieras och avhandlas i Socialstyrelsens remissversion ”Screening för bröstcancer” är de kvinnor som har väldigt tät bröstvävnad. Där konstaterar man att undersökning med tomosyntes (en typ av tredimensionell mammografi) har visat sig ge framgångsrika resultat. Screeningformen rekommenderas av European Commission Initiative on Breast Cancer, men Socialstyrelsen vill i dagsläget inte förorda användning av tekniken. Detta då man anger att man är osäker på nyttan för deltagarna. Ett motstridigt budskap kan tyckas. Sedan konstaterar man, något jag anar kan vara den springande punkten, att denna metod skulle kräva stora resurstillskott. Med andra ord: man tycker att det är för dyrt.
En annan anledning till att man inte upptäcker cancer är att man inte längre kallas till screening då man överskridit åldersgränsen på 74 år. En fråga som bland andra den nyligen bortgångna Barbro Westerholm stred hårt för. Barbro underströk att vi måste värdesätta även åldersrika kvinnors hälsa. Och jag kan inte annat än hålla med henne. Enkelt uttryckt, med en åldrande befolkning, som allt senare går i pension, borde man även ges chansen till fler friska år.
Screeningprogrammen har en fantastisk möjlighet att stoppa ovälkomna gäster i hallen. Men vi vet att den här typen av gäster är förslagna och bryr sig varken om åldersgränser eller individers olika kroppsliga förutsättningar. Tekniken finns redan, är det då etiskt försvarbart att undanhålla den med motiveringen att den är ekonomiskt ohållbar? Tvärtom ser jag att vi har allt att vinna, både samhällsekonomiskt och för den enskilda kvinnan, på att finna en oinbjuden cancer i tid.
Artikeln är en del av vårt tema om Krönika.