Medicinhistoria
Dödligheten efter ingrepp var skrämmande hög, ofta kring 40 procent. Att låta operera sig var att sätta livet på spel. Sjukhusens patienter var fattiga människor som inte hade utrymme eller pengar för att få sjukvård i bostaden. En mer välbärgad samhällselit fick behandling och vård i sina hem, där även kirurgi utfördes.
Joseph Lister – en kirurgins nydanare
Vid 1800-talets mitt var sjukhusen svåra smitthärdar. De sköttes oftast av kirurger som arbetade utan kännedom om mikroorganismernas betydelse. De tvättade inte sina händer och sina instrument förrän vid arbetsdagens slut. Sårfebrarna grasserade.