Målkonflikter – en ständig utmaning
Det hade varit enklare utan målkonflikter. Typ, mellan miljömål, klimatmål, ekonomimål, säkerhetsmål, integritet, jämlikhet, högsta möjliga lycka, och så vidare.
Målkonflikter som uppstår i naturen löses ofta på ett brutalt sätt utan moraliska betänkligheter. En hungrig sparvhök funderar inte så mycket på livets okränkbarhet, viltvård eller den gulliga rödhakens sång. Det löser sig i alla fall, på sikt.
Människor i allmänhet, och förhoppningsvis med moral och etik att förhålla sig till, har svårare att hantera målkonflikter. Där infinner sig dessutom det problematiska syskonet, den subjektiva ”intressekonflikten”. När syskonet anas tar det logiska resonemanget stryk och bäddar för entré åt kusinen ”särintresse”, och då är det definitivt kört med hållbara avvägningar.
Många debattörer med goda föresatser har en tendens att göra det enkelt för sig när de inte erkänner förekomsten av målkonflikter. Man argumenterar för sin lösning men ger inte någon poäng åt avvikande argument. De avfärdas i stället i de mest aggressiva fallen som särintressen. Det är enkelt att vara extremist. Och kortsiktigt blir det gärna.
Vad har detta med medicinteknik att göra? Jo, målkonflikterna, och dess släktingar, drabbar också bestämmelser och regelverk, till exempel mellan olika regler, mot allmän moral eller mot så kallat ”sunt förnuft”. Olika bestämmelser kan bli särskilt svåra att kombinera om tillsynen sköts av olika myndigheter.
Medicinteknik är inget undantag. EU-förordningarna för medicintekniska produkter föreskriver att de medicintekniska produkterna ska vara så säkra som möjligt, men så att förhållandet mellan nytta och risk inte påverkas negativt av säkerhetsåtgärderna. Att en produkt därigenom kan bli så dyr att få har råd med den, är emellertid en målkonflikt som lagstiftarna inte har förklarat. Begreppet nytta/risk är inte närmare definierat, men är en insikt om att nytta oftast inte uppnås utan vissa risker. Ta exempelvis röntgenstrålning eller implantat med kända men accepterade risker. Negativa bieffekter måste uppvägas av produktens nytta. Nämnda produktgrupper är följaktligen inte billiga.
Utvecklare av självlärande medicinska beslutsstöd, AI/ML, behöver validera dessa med tillgång till stora mängder äkta vårddata, vilket har visat sig ofta stå i konflikt med att möta integritetskrav i datasäkerhetslagstiftningen. Vem gör nytta/risk-bedömningen när tillsynen ligger hos olika myndigheter med olika målintressen?
Och hur väger man risk mot nytta? Hur väger man nytta som beskrivs i termer av terapeutiska resultat, tidsbesparing, patientens välbefinnande med mera, mot skaderisker och biverkningar som har helt andra mått (om de ens är mätbara)? Det är svårt att objektivt jämföra äpplen och päron. Kan exceptionell nytta uppväga eventuell olaglighet? Inom läkemedelsvärlden går det och då kallas det för off-label use.
Välgjorda och uppdaterade produktstandarder och liknande publikationer är guld värda. De beskriver en koncensus om ett utförande och som man kan luta sig mot. Gärna mer sådant, men EU släpar efter.
Man kan illustrera målkonflikter med visst matematiskt perspektiv. Få problem är så enkla att de kan beräknas med ekvationer med bara en variabel (eller bara med konstanter). I verkliga livet räcker det ofta inte, om man inte är extremist. Det mesta i tillvaron beskrivs bäst av modeller som bygger på flerdimensionella ekvationer, olinjariteter, kvalificerade approximationer med mera (sådant som vi lärde oss under de första åren på tekniska högskolan, och undrade vad vi skulle ha för nytta av!). Läs gärna Kronanders krönika i MedTech Magazine 1/2016 (på webben 8 mars 2016) om dessa perspektiv.
Hantering av målkonflikter kräver kreativitet, samsyn, kompromisser och långsiktighet. Och framförallt ett erkännande från inblandade parter att målkonflikter finns, vilka de är och att inte fastna i intressekonflikter.