Vårt dilemma med tidshorisonter

Vad gör vi om våra hjärnor inte kan ta in perspektiven kring miljöförstöringen, undrar Richard Hausmann, vd för Elekta.

Efter att min fru och jag flyttade till Sverige har vi njutit av landets friska luft, mat från ekologiska gårdar och ändlösa, vackra skogar. Dessvärre är det många länder som lider av föroreningar och en ansvarslös användning av mark och resurser.

Varför kan inte mänskligheten ändra sitt beteende och sina handlingar tillräckligt snabbt för att hantera de långsiktiga förändringarna och effekterna av den globala uppvärmningen på ett konsekvent och framåtblickande sätt? Varför är det idag så att de som tvivlar på de övergripande effekterna och väljer att sticka huvudet i sanden kan ha större inflytande än de som föreslår hållbara förändringar?

Det här är verkligen livsavgörande frågor och samtidigt gör vi allt som står i vår makt för att förlänga liv och skapa en högre livskvalitet genom forskning och utveckling med fokus på sjukvård och nya metoder för att behandla cancer och andra degenerativa sjukdomar.

Det här är lika svårt att förklara som frågor om universum eller mikrokosmos. Svaret finns i form av mycket komplicerade teorier och inom den avancerade fysiken. Och allt handlar om problem med skalan – i tid och rum. Min tes är att alltihop handlar om de begränsningar som de flesta av oss har vad gäller fantasi och förmågan att ta till oss hur viktig omfattningen är. Omfattningen av det vi kan hantera, och det vi inte kan hantera.

I miljontals år har evolutionen format våra hjärnor till att tänka inom tidsramar som kan vara dagar, år eller decennier. Men våra hjärnor har inte utformats för att tänka längre bort än en generation, och i synnerhet inte för att ta ansvar för en längre period. Det var helt enkelt inte nödvändigt. Dessvärre har livet förändrats väsentligt medan evolutionen inte har varit tillräckligt snabb för att hantera detta i vår föreställningsvärld och i de beteenden som hänger samman med den.

Det är en mycket grundläggande fråga och det handlar utan tvekan om samma sak i de andra tre dimensionerna, rymd eller avstånd, som Albert Einstein skulle säga. Vår hjärna är utformad för att kunna ta till sig omfattningar som är relevanta för oss: från tjockleken på ett hårstrå till ett par kilometer eller tusentals kilometer. Men kosmiska avstånd och föremål av betydande massa är alltför abstrakta för oss. Det är därför vi behöver skapa mycket komplicerade matematiska modeller för att förklara mikrokosmos i liten skala och astronomiska effekter i stor skala. Einstein kan ha varit en av få människor i världen som i början av förra århundradet kunde föreställa sig vad en krökt rumtid innebär i närheten av stora massor. Normala människor, däribland jag själv - en fysiker som ändå har lärt sig redskapen för att beskriva dessa effekter- kan inte riktigt förstå vad det innebär. Det behöver vi inte heller göra för att överleva i vardagen.

Det är en unik förmåga mänskligheten har att kunna använda dessa effekter, i synnerhet de i liten skala, för att utveckla nya metoder som strålbehandling, vilken bygger på kärnsönderfall, ett fenomen som mäts i pikometer (vilket betyder ett komma följt av elva nollor och sedan siffran 1). Det är egentligen bara kvantfysiken som kan beskriva den. Till och med den geniale danske fysikern Niels Bohr, som uppfann Bohrs atommodell, försökte använda en elektromekanisk modell, men den var inte fullständig. Det var Heisenbergs osäkerhetsprincip som gjorde det möjligt att utveckla modeller av partiklar som kärnor och elektroner, vilket bidrog till att förklara kärnfenomenen. Utveckling av modellen i sin helhet började på 1920- och 1930-talen och utvecklades vidare till det vi känner som kvantfysik och senare ”standardmodellen”. Men till och med Einstein med sin relativitetsteori med krökt rumtid kunde inte acceptera att det inte längre finns äkta partiklar i den skala som han beskrev för elektroner och kärnor. Apropå kvantfysik så sade han mot slutet av sitt liv: ”Gud spelar inte tärning med universum.”

Med våra inbyggda begränsningar av vad vi kan föreställa oss måste vi leta efter lösningar. Vi måste agera med samma förståelse och ansvar som de personer som utvecklade dessa utmärkta teorier om vårt universum, som kunde skapa modeller av framtiden och göra dessa upptäckter välkända och användbara.

Vi är här för att förbättra världen, inte förstöra den. Vi måste stoppa blödningen och agera ansvarsfullt. Även med vår begränsade uppfattning om tidshorisonter har vi fortfarande tillräckligt avancerade hjärnor för att kunna tänka och börja gå i rätt riktning.



Håll dig uppdaterad med MedTech Magazine
Är du prenumerant? Bli prenumerant

Med en prenumeration får du obegränsad tillgång till webbtidningen. Läs webbtidningen online.


Skriv din kommentar
Startsidan just nu

Möt Patrik Sundström – passionerad realist

Hans entusiasm över rollen som programansvarig för e-hälsa på SKL är påtaglig. Men Patrik Sundström blundar inte för svårigheterna vi står inför.

Krönika: Är den svenska innovationspolitiken effektiv? 

Problemet som måste lösas är inte innovationen, skriver Torbjörn Kronander, vd för Sectra.

Ett sjumilakliv för vårdens digitalisering

Region Skåne blir först ut i Sverige med ett digitalt system som innefattar hela vårdkedjan.

Budgeten i korthet

Den nådiga luntan omfattar drygt 3900 sidor – Här har Life Science Sweden sammanfattat några av förslagen inom utgiftsområdet Hälsa och sjukvård.

Boule utser ny CFO

Nobelpristagarens tips till entreprenörerna

Det går att starta företag på idéer inom medtech och medicinska behandlingar, men det kostar på. Här delar nobelpristagaren Arvid Carlsson med sig av sina bästa tips för att ta sin forskning till nästa nivå.

Mot alla odds

Som 19-åring skulle hon förtidspensioneras men Veronica Hedenmark ville annorlunda. Idag äger hon ett företag med 1000 anställda.

Arkiv

Krönika: Alla bryr sig om vården

Frågan att ställa sig inför valet är vilket parti som sätter patienten mest i centrum, skriver Hanna Brodda, chefredaktör för MedTech Magazine.

Airsonett får ny vd

Debatt
Bristen på anmälda organ riskerar drabba patienter

Anna Lefevre Skjöldebrand, vd på Swedish Medtech, varnar för bristerna på anmälda organ efter att de nya reglerna implementerats.

Dianovator får nya pengar

KOL-projektet låter vården komma hem

Nya tekniken har stora möjligheter att skapa delaktighet för dem vården är till för. I KOL-projektet är patientperspektivet med från start.

"Jag var den dyraste diskaren i Sverige"

– Jag började inte på noll. Jag började på minus. Det säger Azita Shariati, vd för Sodexo Sverige och hyllad för sin ledarskapsstil.

Sjukhus behöver robotstädas

Manuell, traditionell städning av patientrum på sjukhus är många gånger otillräcklig och bör kompletteras av robotar som städar.

Krönika: Vårt dilemma med tidshorisonter

Vad gör vi om våra hjärnor inte kan ta in perspektiven kring miljöförstöringen, undrar Richard Hausmann, vd för Elekta.

Högt söktryck till ny utbildning

Blir ordförande i Forum för health policy

Tiohundras vd Peter Graf kliver in som ordförande för den ideella föreningen Forum för health policy.

Bactiguard utser ny CFO

Mobiltelefonplast styr bakterier

Stort intresse för migränstudie

Intresseanmälningarna att delta i klinisk studie har överträffat förväntningarna.

Här är världens bästa universitet

Stor dipp för KI men uppåt för flera andra svenska lärosäten när internationell ranking över världens lärosäten offentliggörs. Och i toppen har det stuvats om.

Ny chef för innovation

Akademiska sjukhuset i Uppsala plockar barnläkaren Johan Kaarme till uppdraget som chef för Innovation Akademiska.

Kry-läkaren: "Vi går i frontlinjen"

Framgång för pausgympa

Phase holographic uppgraderar styrelsen

Abilia värvar vidare

Labtechbolag siktar mot börsen

Ioannis Panagiotelis tar nästa steg

Silver och elektricitet mot bakterier

Abilia rekryterar affärsutvecklare

Stort innovationsmöte till Stockholm

USA-order för Sectra

Brighter säkrar diabetespatent

Joakim Nilsson tar utvecklingsrollen

Prostalund etablerar sig i Finland

Episurf når ny milstolpe

Sänd till en kollega

0.134