sjukvård har sin grund i vad som benämns New Public Management, NPM, vilket infördes gradvis i många länder med början från 1980-talet. Systemet finns i olika varianter, men innebär att en beställare inom offentlig sektor (till exempel ett landsting) för skattemedel köper sjukvård från olika vårdgivare, ibland bara offentliga, ibland även privatägda vårdgivare. Förhoppningen är att utförarna genom konkurrens och en definierad beställning tvingas till förbättring och ökad produktivitet.
byråkratiska styrsystemen där kostnaderna för offentligt producerad vård skenande. Systemet var på väg att bli ohållbart, i synnerhet när man beaktade effekterna av en åldrande befolkning och de växande krav som detta skulle ställa på sjukvården. Skattetrycket hade samtidigt nått över 50 procent av nationalinkomsten. Oavsett politisk inriktning har alla regeringar under de senaste 30 åren bedömt att ett högre skattetryck än så inte är genomförbart. Effekterna av NPM är positiva. Valfriheten har ökat, medborgarna känner sig mindre maktlösa gentemot till exempel sjukvården i dag. Produktiviteten har ökat jämfört med anslagssystemet. Vårdköer har kortats. New Public Management har tjänat sitt syfte, men framtidens utmaningar kräver nya lösningar. Tiden är inne för att ta nästa steg. Att gå tillbaka till anslagsfinansiering är inte ett alternativ för landsting och regioner som vill att framtidens hälso- och sjukvård ska ge ökad kvalitet och tillgänglighet till lägre kostnad. För att införa värdebaserad vård krävs nya ersättningssystem som stimulerar användandet av modern teknologi och ger vårdgivarna utrymme att utveckla verksamheten i takt med tidens krav och förväntningar.
Text: Carolina Wallenius